En eloge till alla ensamstående föräldrar!

Att ha en man som jobbar på resande fot är det många kvinnor som har... Perioder funkar det bra, ja inte mer än bra för jag saknar honom och barnen saknar honom alltid, men vissa perioder så handlar det inte bara om att man saknar honom för kärleken utan man blir utmattad av att ha ett vuxenansvar ensam 4 av 5 dagar. Sen finns det de som är ensamstående och jag beundrar dem som alltid har det, som alltid är mamma & pappa på samma gång MEN nu är vi ju faktiskt en tvåsamhet och man saknar det. 


Att alltid väcka barnen, att alltid lämna & hämta dem. Att alltid fixa så mat finns, att köra till & från träningar, att ha kontakten med skola & förskola, att alltid finnas där för samtal, läxor och uppfostra dem på bästa möjliga sätt så de blir underbara små-människor och bli lika underbara stora- människor. 


Att alltid sitta ensam i soffan och skatta åt det på tv:n Lr diskutera program för sig själv, att förbereda morgondagen på kvällen innan för att man ska få ihop den, att vakna på nätterna och trösta när drömmar väcker dem, att berätta om sin dag för sig själv är liksom inte så kul å svårt att ge råd Lr beröm till sig själv. 

Och träningen fallerar varje vecka för att komma iväg på det finns inte på mitt schema och genom det ökar siffrorna på vågen och även det blir en jobbig del för mig. 


Den elaka sidan av mig är avundsjuk på hotellnätter, service dygnet runt, att få maten lagad varje dag i form av restaurangbesök Lr hämtmat och att bara kunna tänka på sig själv, inga barn som väcker en varje natt för toabesök, drömmar som väcker dem... 


Nu har jag hittat ett sätt att få min tid, jobba extra några helgen ibland. Att få åka å jobba utan å lämna barn, utan å tänka på mat till alla och körningar till träningar & matcher. Dessutom kommer jag tjäna lite pengar så man kan unna sig de gånger man vill det. 

En genialisk ide och jag är väldigt nöjd med den biten. 


Tur man har en hjärna som funkar under press och tur jag har mina stora barn som hjäper mig så otroligt mycket ♥️  


Idag kommer han iaf äntligen hem och vi blir 2 som är vuxna i huset och som kan finnas där för alla våra älskade ungar för när han inte är på jobb då är han verkligen hemma och det gör mig tacksam, att han dessutom finns för de barnen som "inte är hans"

värmer hela mitt mamma-hjärta till bredden ♥️ 


Ja inte det roligaste inlägget men en inblick i min vardag och mina tankar och vet att det finns fler av oss som har denna känslan å till Er vill jag säga: Vi grejar detta och det pga våra äskade barn som vi alltid finns för! 

Och en stor extra eloge till Er föräldrar som är ensamstående 💪🏼 


Kram på Er!