Nya vänner...

Ja, detta å hitta nya vänner (är absolut inga som helst fel på de jag har givetvis men alltid najs att vidga sitt kontaktnät!) är inte lika lätt som när 4 åringen (som nu är 5) va i lekparken och efter 15 min visste namnet på nya kompisen, namnet på mamman & pappan och vart de bodde... 


Tycker jag är utåt och öppen även om många ser mig som en bitsk bitch, på gott & ibland ont! 

Hört att jag ser sur & hård ut och min svartsjuka lyser igenom i många fall (även om jag jobbat & jobbar på den än och förbättrar mig) men 1:a intrycket är inte alltid rätt och jag har gjort endel försök att hitta nya bekantskaper men märkt att ju mer åren går ju svårare är det, bara jag som märkt det?? 

Är det typiskt oss kvinnor? 
Är vi mer svåra att komma varann på livet? 
Är vi rädda om våra revir? 

Jag vet inte men känns som att svaret blir "ja" på alla de frågorna. 

Å då är följdfrågorna: 
Varför? 
Hur blir vi bättre på det? 

För vi är ju alla starkare tsm och när vi strävar åt samma håll, Lr hur? 

För nog hinner vi väl i vår stressiga vardag stoppa ekorrhjulet ibland å njuta av goda vänner. Om inte annat önskar jag att vi alla gör det. 

Kort kort inlägg idag, tränat för 1:a gången på läääänge å helt färdig så nu blir det natta å ladda för ny dag! 

Pöss & Kram W 

Kommentera här: