Hur mycket får man "vara som man vill"?

Hej,
 
Kul att du hitta hit och kanske du håller med mig i dagens fundering, kanske inte, vi får se...
 
Alltså så här är det: Vi vill att våra älskade barn skall kunna få vara precis som de är, att de skall utrycka sina känslor de har, att de skall få ge sig hän för sina intressen och känna sig starka i hur de än vill vara.
Nu till dagens fråga: Vågar vi verkligen det? Är det rätt emot dem?
 
Hur menar hon nu? Tänker NI kanske och det skall jag förklara!
 
När man var liten så fick jag inte vara som jag ville, man skulle ha vissa kläder, lära sig de sociala koderna tidigt för att inte vara annorlunda. Endel fick det fullt ut på 70-80-talet då jag växte upp men om man jämnför med idag då det är så mkt prat om att vi ska få känna friheten och få vara som vi vill, att alla är lika värda osv så kan jag säga att det kanske gått lite överstyr... Att det är allt eller inget, inget mitt emellan trots att vi bor i mellanfils-landet "lagom är bäst".
 
Självklart tycker jag att det skall få vara så och givetvis är ALLA lika mkt värda, säger absolut inget annat! Men säger ändå att det än i dag är en svår balansgång för oss föräldrar. Att låta dem vara som de vill, utrycka det de tycker om på deras speciella sätt men tyvärr är inte samhället riktigt byggt än för alla sorter av oss även om många vill ge sken för det. Tron och viljan finns för många att det skall vara så men tyvärr är inte alla med på samma tåg...
 
Hur många av Er har inte sagt till Era barn när de kommer ner i en kombo av kläder att det inte passar ihop? Eller är det bara jag?! Som mysbyxor inför ett restaurangbesök eller klänning OCH kjol? lr blommigt OCH rutigt (och i vissa fall även lite randigt till). Att det finns kläder som lämpar sig för olika tillfällen.
 
Vem har bestämt att det skall va så? Vad säger att man inte kan ha olika mönster ihop? 
Vad säger att man måste ha finkläder när man skall på restaurant eller myskläder när ska på förskolan osv?? 
 
Vad säger att pojkar skall ha kort hår? Att de inte skall ha smink eller nagellack och att tjejer ska ha kjol och rosa medan killar skall ha byxor... Ja just dessa exempel är tack och lov mer och mer vanliga men Ni förstår tänket och egentligen är det väl ingen som säger det rakt ut men det ligger fortfarande en slags underton och viss tolerans utanför våra trygga hem ang att vara annorlunda och sticka ut lite för mkt. 
 
Världen är inte fullt öppen för att du skall få vara som du vill och som vuxen kan du vara stark och våga ta steget fullt ut men kan vi hjälpa våra barn att dels våga vara annorlunda men framför allt lära våra barn att låta andra våga vara annorlunda och stå för det de vill och är?? 
 
Om jag tänker på mig så vill jag att mina barn givetivs skall acceptera andra som de är (det är en självklarhet som jag pratar med barnen om ofta) och få vara precis så underbara som de vill, hur de än vill vara men också så rädd att de skall få elaka ord, blickar som följer dem och utanförskap vilket leder till känslor i kroppen om att man inte duger som man är som faktiskt sätter sina spår för livet så då "visar man vägen" med endel pekpinnar som man inte vill ge... Rätt eller fel det vet jag inte och det är så svårt att vara den kluvna vuxna som skall bygga en trygg framtid till sina barn då man vet hur världen faktiskt (tyvärr) funkar i de flesta miljöer våra barn utsätts för. 
 
Barn är brutalt ärliga, inga filter vilket många gånger är helt underbart men tyvärr kan de små liven vara väldigt elaka och det är vår allas uppgift som vuxna att visa vägen att det egentligen är OK att vara den man vill vara och man berättar att de ska stå upp för sig, vara rakryggade men helt ärligt är det inte lätt som vuxen att alltid stå där rakryggad och föra sin egen talan när man är i en grupp som tycker annat och hur skall vi då kunna begära att våra barn skall klara det?? 
 
Sen undrar jag: Från vilken ålder skall man "styra dem"? Är det inte okej på förskolenivå att låta dem vara små och låta dem klä sig som man vill? Eller lär vi dem tidigt då att det är okej och det blir svårt att säga annat senare när de börjar skolan? 
 
Viktigaste är väl att kan man lära sina barn de socialakoderna i livet sen så har det ingen betydelse om de har mysbyxor, kjol, smink, nagelack, ruffsigt (men rent) hår, Eller hur?? 
 
Har inga som helst svar, bara massa funderingar som vanligt ;) 
 
Kanske Ni med funderar på det eller så har Ni svaren.. Har Ni svaren får Ni gärna dela med Er av dem!
 
Annars tycker jag vi fortsätter med att låta vår magkänsla styra men vara öppna för andra föslag så våra små och stora älsklingar får de bästa möjligheterna i livet och kan bli stolta för vad de är och att de kommer få vara som de vill hela livet <3  
 
Önskar Er en fin lördag med öppna sinnen för att ALLA är olika och det är okej, mer än okej faktiskt och barnen skall få vara barn, inte små vuxna med vuxenproblem... De får de tids nog ändå ;) 
Ta vara på tiden, var den vuxna och styr med fast men kärleksfull hand så blir barnen kärleksfulla och öppna för nya möjligheter och tolerans mot andra! 
 
Massa kärlek till Er <3 
 

Kommentera här: