Hur livet ändrar sig...

Men HEJ och TACK för att du kikar in här igen för nu har jag äntligen erövrat mig lite tid för att skriva. Haft en lååång paus från bloggandet då jag kände att jag tillförde inget positivt under de senaste inläggen. 
 
Läste igenom tidigare inlägg och de 1:a är samma åsikter som jag har nu och rätt formulerade men på slutet barka det i mkt ilska och nästan påhopp (vilket jag ber om ursäkt för!) och det antagligen för att jag var på god väg in i en gigantiska mur som var omöjlig att ta sig över och som gjorde att jag blev sjukskriven en längre period. Men nu är jag på G uppåt och känner mig positiv och hoppfull av vad livet har att ge. 
 
Hoppas fr.o.m nu kunne ge Er fina, tänkvärda tankar på ett mer positivt sätt!
 
SÅ vad har hänt sedan sist i mitt liv?? Ja för Er som undrar så har jag som sagt varit sjukskriven då jag fick håravfall, ständig huvudvärk, sömnbrist och helt snurr i kolan och blev helt förbytt och bröt ihop för minsta lilla grej som inte gick min väg. Har kämpat mkt och hårt på alla plan i flera år och till slut tog då kroppen stryk och sa ifrån att det var dax att ta hand om den och få hjälp. 
 
Tagit det lugnare på jobbet, lugnare hemma vilket resulterat i ett skitigt hus men hellre lite skit i hörnen och va lycklig lr hur? :) 
 
Samlat massa kraft, gått i samtalsterapi, tagit emot den hjälp jag lärt mig att be om och lärt mig att inte åta mig uppgifter som bivit övermäktiga och väntar nu på svar från stressenheten för fortsatt arbete med å laga min slitna kropp och framför allt hjärna. 
 
Livet känns redan lättare då jag jobbar varje dag med de strategier jag fått för att hantera vardagen men alla barn & jobb... Det är ett jobb i sig att få ihop de 2 sakerna i livet. 
 
Svåraste beslutet just nu är att ta emot rekomandationen att gå ner i tid till 75%. Har jag ifs hört i många år... att förr jobbade inte kvinnan (varför just kvinnan, gör mig lite irriterad faktiskt att de säger att det är självklart att kvinorna var hemma förr) mer än 75%, mer vanligt att de var hemmafruar helt lr att de jobbade max 50% och med tanke på att man har 5 barn i så varierade åldrar  och behov så rekomenderar sjukvården mig att gå ner i tid. 
 
Ja jag förstår hur de tänker men jag älskar mitt jobb och vet inte hur jag skulle klara mig utan det och helt ärligt går inte en familj på 7 runt om man inte jobbar 100% bägge två. Man lär sig fort vad man har och lever efter det... sen sitter man lite trångt när det svajar till lite ;) 
 
MEN det fina i det hela är att allt känns att det går åt rätt håll och nu ska jag "bara" fortsätta att skynda långsamt sen så jäklar är denna viljestarka kvinna redo igen för alla livets utmaningar, ja ALLA kan väl ingen vara redo för men de mesta iaf ;) 
 
Vill tillägna min familj lite extra tankar som stått ut med en mamma & fru som nog i många skeden varit rent ut sagt för jävlig med pedanterier (ju mer stressad jag känt mig desto mer ordning ville jag ha för då trodde jag det skulle släppa) och en avnudsjuka över att bli sittandes själv med allt & alla, ja så kände jag, så jag har kanske vissa dagar ställt orimliga krav på dem, tack för att Ni finns och orkar med mina maneger och att även Ni lär Er att hjälpa mig, vet att det inte är självklart, precis som så mkt annat i livet som inte är självklart. 
 
Dagens 2 citat (ja bjudet på ett extra dagen till ära):
"Du måste erövra DIN tid, det är ingen som ger den till dig"
"Bara för att du har olika hinder i ditt liv så ger det dig inte rätten att behandla andra illa" 
 
Hej hopp på Er, snart helg och hoppas Ni får ett fint avslut på jobbveckan och kan se fram emot en skön helg, massa kärlek till var och en av Er <3 

Kommentarer:

1 Leena:

Gött att du mår bättre Wivi!

Kommentera här: