Stolthet...

Hej käre läsare!
 
Hoppas du får en fin helg, en helg med familj och/eller vänner. Jag började helgen med soffhäng med mina barn. Mannen i huset hade en lekdag/kväll/natt då det spelas tv-spel.
Vill göra klart att jag älskar mina barn (givetvis) mest över allt och älskar att få en lugn kväll med dem men jag saknar "Tjejgänget" mer och mer och jag saknar impulsiviteten man hade.
Är det åldern? Är det familjen? Är det vanorna? Är det (gud förbjude) jag? 
 
Känner mer och mer hur ensam jag är. Ensam på dagarna med barnen, ensam på kvällarna när mannen är på resande fot i jobbet, ensam på alla möten jag är i för mina barn. Varför cirkulerar ordet ENSAM runt mig? Jag är ju den som är utåt, impusiv, glad och älskar sammankomster. Jag fixa ju alltid något kul förr... 
 
Kanske just därför, jag anordnar inget längre och därmed finns jag inte med i planerna.
Eller är det för att jag inte dricker och i vårt samhälle är inte det riktigt okej, man blir glädjedödaren...
Eller är det för att jag måste planera barnvakt och inte kan vara så impulsiv längre som man vill?
 
Jag vet inte men det känns inte okej. Kanske får jag börja dricka, släppa taget och kontrollbehovet så jag med blir "rolig", okontrollerad, fnissig, skrattig, låta mina barn ta sig hem bäst de vill, säga samma saker typ 3x på en kväll, ge mina och andras barn osäkerhetskänslan som Alkohol ger, vara bakfull dagen efter...(verkar ju chill att ligga i soffan och inte orka nått mer än se på film)
-Allt detta märker man ju ändå inte när man är full... :)
 
Tyvärr har jag fått höra att folk runt oss drar sig för att bjuda hem oss (mig!) för att jag inte dricker Alkohol. För att jag har mina minnen från barndommen som satt djupa spår men nu drabbar det min familj och det är något jag hoppas att jag skall kunna vända. Varför skall andra drabbas för att jag inte gillar något? Varför skall andra drabbas för att jag har mina åsikter och löften jag gett mig själv? 
Sen kan jag mycket väl erkänna att jag överdriver mina erfarenheter, att mina minnen gör att jag överdriver mina känslor men det är något jag arbetar med varje dag och hoppas att jag kan vända och känna det "lyckliga" i vad Alkohol ger, även om jag i dagsläget inte kan klura ut vad det kan vara :) 
 
Tjejgänget håller ihop, och jag står med min jäkla stålthet utanför och funderar om jag skall svälja den och ge mig in i leken. "Är man med i leken får man leken tåla" heter det, gör jag det?
 
Att försöka hitta ett nytt gäng är inte lätt, kvinnor släpper inte gärna in kvinnor hur som helst i sin krets. Önskar man va man, där är det inget dröl, inget prat bakom ryggen lr vi & dem-känsla utan blir de oense så tar de till knytnävarna så är det ur världen och jag har rätt starka nävar... 
 
Tänkt till och tänker ta steget och fråga om jag får vara med. Kanske jag får, kanske inte men att sitta och känna sig ensam och inte våga göra ngt åt det känns bara dumt, so here we go!
 
Nej, får väl försöka hitta en balans, inte va så stolt jämt, inte säga ALLT man tycker, flamsa med lite mer och gilla läget lite mer och ta det för vad det är! Nu är det bara att få andra att förstå att jag kan ändra mig, inte dömma utan go with the flow och släppa lös stela Wivi och låta andra stå för sitt :D 
 
Nu skall jag dra igång lördagen med en tur till Valfjället, inte för att åka skidor men för att köra min duktiga dotter som skall jobba, sen hem å väcka mannen i mitt liv så jag äntligen kan åka å få mina naglar fixade. Borde träna idag men har en jäkla träninngsverk så den får jag fundera på lite... Försöka hinna vila lite, Bio för A & N i em med Icas Paprikaklubb, hämta hem dottern från Valfjället och ikväll hoppas jag hela familjen är samlad för lite mys :D 
 
KRAM på Er!

Kommentarer:

1 Linda :

Vad i hela friden är detta att folk inte bjuder hem er för att du inte dricker??Skojar dom!Måste d alltid drickas vid sammankomster? I vår ålder har man väl ändå tröttnat på att dricka lr? Du har väl ändå alltid klarat dig väldigt bra utan o dricka o vad jag märkte när vi umgicks så var d ingen annan heller som hade problem med det. Stå på dig!! kram

Svar: Ja det kan man undra Linda :( Ja rätt nöjd att jag de flesta gånger hållit mig ifrån och som sagt för "stor" nu för att jamsa med men det är så tråkigt att höra att folk drar sig för att bjuda hem oss bara för jag är nått slags pretto som anklagar andra. Vi är vuxna och gör det vi vill, sen har jag svårt när det blir för mycket fylla och massa barn med... var på ett ställe för nån helgs sen och det barka och det var små ungar, någon som satt sjuk i knät på en mamma som inte var nykter alls och fulla vuxna som satt och läste sagor för ett barn som redan var reserverat för andra vuxna. men de kände inte gränsen.. då fick jag faktiskt åka hem för jag klarade det inte MEN det är mitt problem och jag kan åka men samtidigt har jag svårt att släppa det. vi har faktiskt skyldigheter till våra och andras barn att visa att man kan dricka utan att bli för påverkad. Att vi kan uppföra oss och inte ge dem osäkerheten. Tack för att du läser :) Kram
Wiveca Chipperman

Kommentera här: