En tragedi...

Käre Läsare

Så har minnena spelats upp igen de sista dagarna… Jag kan bara tänka hur de närmast anhöriga har känt då de fick reda på att deras dotters/barnbarn/bästa kompis mördare hade rymt! Jag kan bara sätta ord på mina sista dagar och de har varit en oro, en magkänsla som kom tillbaka och det med besked.

När jag fick höra det kom minnena från 1:a telefonsamtalet den dagen där man först fick de ”lösa” detaljerna. Något hade hänt på en förskola i vårt närområde. Sen kom beskedet att det drabbat någon vi känner. Och till sist att denna lilla flicka blivit mördad av en vilt främmande som rymt, skaffat sig en kniv och hört röster som styrt honom till detta illdåd!

När jag igår gick just förbi denna förskola för att hämta hem min tjej på skolan alldeles bredvid rös jag, fick kalla kårar och kom på mig själv att skynda stegen för att bara få känna henne nära och försäkra mig om att hon var okej…

Kan ju tycka att media till viss del har dragit nytta av denna tragedi (som de alltid gör) och det har varit bilder och texter som garanterat inte bara har fått mig att känna olust och oro, vad skall de inte ha gjort för de nära & kära?! Barn som ser och får många funderingar men sen är väl media bra när de kan gå ut med bild (vilket visserligen väcker ett hat hos många) och att det kan vara den bidragande orsaken att han blev hittad och fast igen. Så frågan är: Är media mer bra än dåligt?!

Idag har vi som jobbat inom barnomsorgen haft oroliga föräldrar runt oss, de inne i stan säkert mer än de i utkanten men när polisbilen hade åkt förbi 2 gånger på kort stund så blir man ändå orolig.  Jag ringde runt i vårt kontaktnät och bad dem att hämta hem min tös tidigare. Sen hur stora chanserna skulle vara att han skulle komma tillbaka det vet man inte. Om han skulle hålla sig borta eller om han skulle återvända till sin brottsplats, man vet ju inte vad rösterna i hans huvud sa, det är bara sånt man kan spekulera i och det känns bara dumt.

Sen tänkte man ut en plan för kommande dagar, hur man skulle få någon att hämta efter skolan eller tidigare på ”dagis” och att jag skulle ta mig tiden att följa barnen hela vägen in osv. Tack och lov slutade det ”lyckligt” denna gång och han är nu hittad och det långt ifrån oss så nu kan man pusta lite även om man fått sig en tankeställare och att vetskapen att man aldrig kan vara riktigt säker, att man aldrig får ta något för givet utan ta vara på tiden tillsammans!

 

Dagens reflektion: Minnen är starka, även om de sjunker undan med tiden så kan de lätt komma till ytan igen!

Dagens tips: Gå på din magkänsla (i alla lägen), skit i vad andra tycker - DU vet vad som är bäst för dig och ingen annan!

Dagens tänk på att: Lyssnar du på andra skulle du aldrig kunna förlåta dig själv om nått hände och att du inget gjorde fast du ville!

 

Kommentera här: