En liten Resedagbok...

En Weekend i Istanbul
 
Kära läsare...

TORSDAG 8/5

Resan började runt 06.00 från Arvika, vi delade på körningen och mina medtrafikanter skötte sig så man slapp både hytta m näven lr tuta på nån, skönt! 
Framme vid Arlanda va de bara å hitta en parkering och invänta bussen till terminalen. Kom på mig själv att tänka: "regn & kallt men va gör det? Vi ä ju påväg till värme & sol" Skulle egentligen tänkt: "bara att vänja sig för så här kommer resten av veckan att bli" 

När vi klev ombord på Turkish airlines möttes vi av manlig & kvinnlig cabinpersonal samt en kort liten man i stor Kockmössa... OJ en egen kock på vår flight, bådade gott! 

Övrigt va planet fullt & trångt och mina tankar om att hamna långt från barnfamiljen som man hört på vägen in i planet blev som jag befarade, de hamnade bredvid oss! Barnen var ca 2 & 3-4 år och skrek konstant, ja säkert 3,5/4 av resan. Först tänkte man: "Tack gode Gud att jag inte har barn med" sen tyckte man synd om föräldrarna som måste känt paniken men de log ändå ett stelt och ursäktande leende. De var svåra att sätta nationalitet så försökte å höra vilket språk de använde men hörde aldrig då barnens skrik överröstade dem. Det var varmt i planet och barnens skrik eskalerade och man såg övriga resenärer runt om hålla för öronen, skaka i huvudet och några hyschade t.o.m mot de stackars barnen. Personalen va hemsk, hade ingen förståelse för varken föräldrar lr barn och de tittade surt och snäste åt dem! 
 
Hade 2 svenska tjejer bredvid oss och de samtalde och berättade för varann om hur de haft på tidigare resor med skrikande barn och hur de hade fått magsår efter en resa till Thailand pga flygresan. Tänkte att de har nog inte egna barn då de inte visade någon som helst förståelse men de mjuknade snart då barnen skrek i hysteri. Det va skrik som signalerade panik!! Och de försökte att prata m barnet, gav dem en tidning & penna men inget fungerade...   

Trots paniken från föräldrarna och att jag ömmade för barnen kan man ju undra hur man som förälder tänker när man skall flyga m barn å inte ha en enda leksak lr nått annat att "muta" med. Att man inte byter blöja på nån av barnen på hela resan ä oxå för mig obegripligt...  

Så tändes lampan inför landning ("bälteslampan")  då hade den större lille pojken skrikit så han hostade och spydde ner hela sitt säte, pappan satt förtvivlad och personalen bara tittade irriterat! 
Blev så jäkla arg! TUR man inte ä så duktig på engelska för då jäklar hade de fått höra men ist bad jag så snällt jag orkade om ingen kunde hjälpa till. De såg argt på mig, visade skylten m bältespåbudet. Då sa jag till slut: Do you at least have some paper?! Surt fick jag en bunt tunna små servetter... Gav dem till familjen men misstänker att de knappt hjälpte! 
Satte mig igen, arg så tårarna brände innanför ögonlocket å bestämde mig för att klaga när jag fick möjlighet!!  
Det ä väl ändå deras jobb att se till att resan blir så bra som möjligt både för stora å små?! 

Några plus ändå m flygresan: 
Tre rätters m riktiga bestick 
Fri dryck inkl. alkoholhaltiga drycker
Fri film & Spel
Varm / kallt vatten på toan

Väl framme, kaos m lååånga köer
Letade efter vårat namn på alla de skyltar som stod när man kom ut men hittade inget, vi ringde Resia i Arvika å fråga hur det var ordnat med transfern som vi beställt. Ja vi bokade via Resia, men tydligen skulle vi leta efter Airtours vilket inte stod på vår bekräftelse men efter ca 45 min så hittade vi vår Guide och några rätt irriterade medpassagerare som fått vänta på oss...

Vår Guide var mycket sympatisk & lättam med nära till skratt, han hette Becks vilket tydligen (enligt honom) betyder stron, stark men att vi inte skulle anta att han skulle bära vårt bagade ändå ;) 
Blev en lång busstur till hotellet då vi var näst sista anhalten men det visade sig vara värt det!
Var inte jätte imponerad av vyerna när man åkte från flygplatsen, fina gamla byggnader men inget mer än så, och vädret hjälpte väl inte direkt.
På bussen informerade vår Becks om vad som gällde, tider för hämningar tillbaka för hemresan och även att han hade en guidad tur nästkommande dag. Vi bestömde oss för denna tur, vi hade 4 dagar på oss och då kände vi att vi skulle inte få till att se alla sevärdigheter och fördelen var att man blev körd runt och att man slapp dessa köer som det var på alla ställen.

Peak hotell
Otroligt fint hotell beläget mitt i smeten (den nya delen av Istanbul, paradgatan låg ett kvarter upp och det var avstickare som var fullproppade med restauranger, pubar och cafeer. 
Första kvällen blev det Raviolli & Fajitas m grillkött, ett säkert kort då va var trötta och hungriga...
Gick en tur, och det var svårt att se så många familjer m små barn som tiggde, urjobbigt, hade velat tagit med varenda unge hem!
Så åter till hotellet och sova sött och låg å funderar på om man skulle köpa nån leksak till ev skrikande barn på flyget hem... 

Mogondagen väntade med guidad tur i "Gamla stan" med Blå mosken mm ska bli spånnande och tror jag kommer få fina bilder. 

FREDAG 9/5 

Upp, dusch, och ner för å se hur hotellfruksten va: Den va helt ok, massa pålägg, varma saker, massa ostar och massa bröd... På tal om bröd så satte jag personalen i arbete, ngt irriterade, då jag tänkte den smarta iden å värma frallan... Brödrosten va gjord endast för att köra "rostbrödsskivor" Men jag fick min varma fralla tillslut! 
Iväg å möta upp bussen med vår guide och en rundtur av Istanbuls [Istanbol] sevärdigheter! 

Så bar de iväg på dagens guidade tur, vi och 18 pensionärer... Dock mkt trevliga sådana så det blev en bra dag!
Det blev en båttur som visade otroliga byggnader, hur man med båt kunde ta sig mellan Europa och Asien inom 5 min, Sultanens Palats, hypodromen och Blå Mosén. När turen va över skulle var och en ta sig till sitt hotell själva... Å vi bodde i den "nya" delen och sevärdheterna var i den gamla så vi irrade å irrade och såg nog hela Istanbul på vägen hem som ändå var vackert och renare än man trodde. 

Det va nämligen så att vi blev tillsagda att gå över bron mellan den gamla staden (där guidningen  var och den nya staden (där vårt hotell låg) får man icke! Ta taxi rekommenderas icke pga att man blir lurad så enda var tunnelbanan, spårvagn och buss vilket skulle innebära massa byten mellan dessa färdmedel och det orka vi inte med å med mitt oootroliga lokalsinne så skulle vi fixa det ändå... Å japp de gjorde vi, vi hitta allt en bro mellan stadsdelarna efter att gått massa gränder & bakgator där inte en turist sågs till, vi såg kanske inte heller ut som turister för alla big no no höll vi borta såsom: kamera runt halsen, karta i näven lr magväskor... Vi strosa och såg inte alls ut som att vara villiga rånaroffer! 
 
Väl över på "rätt sida" så skulle ju givetvis maken värma sig, varit många pubbesök pga av detta. Och vi hade tänkt å göra oss iordning och ut igen sen för lite mat och karaoke men blöta som vi va av regnet ville vi hitta en jacka till mig och nya skor till maken så vi drog ut i regnet igen men INGA skor lr jacka hittades, inte ens på h&m lr Zara... Så tebax till hotellet för en varm dusch och på med blöta skor och ut igen. Dock gick vi inte så långt denna gång utan gick till den restaurangen vi var på 1:a kvällen... Finns en uppsjö av dem men vi var hungriga & slitna så det fick återigen bli ett säkert kort. Många restauranger har inte alkohol (vilket jag tycker är bra givetvis men mannen icke) utan de finns endast te & vattenpipor (te ok men icke vattenpipor) Efter maten och nån drink så orka vi inte mer... Till hotellet å god natt! 

LÖRDAG 10/5

Sista hela dagen... Vi bestämde oss för å sova ut, skippa hotellfrukosten (maken nog rädd att jag ska prova å värma frallan igen) vakna 8 och rastlös redan så det var bara å uppdatera sig på fb och skriva stödord till just denna blogg i väntan på att mannen i rummet skulle vakna. Denna dag va de å leta presenter till barnen som gällde, hitta nån liten leksak lr två till flygresan hem (vet ju inte om samma familj är med planet hem å då tänker jag vara förberedd!) 
 
Vädret?! Regn... 
Ja så hade man gjort Istanbuls shoppinggata osäker med paraplyet i högsta hugg. Nöjd iaf för nu var alla barnens presenter införskaffade och mannen hittade äntligen ett par skor i hans stoooora storlek och jag har köpt 2 st tröjor bara för att jag skulle komma hem med något från resan.
Snabbt på hotellet för å fixa sig för sista natten i en stad som varit bättre än förväntningarna trots vädret. Lite mat nu å tidigt i säng då transfern hämtar 9.45 och det blir en lååång dag då jag beräknas vara i Arvika 23.08. Jag skulle ta tåg hem från Stockholm då mannen blir kvar i 08-landet för jobb så jag fick förlita mig på SJ sista biten hem till mina älskade barn!      

SÖNDAG 11/5

Här i Istanbul var det "Mothers day" var det det även hemma? Hm osvsett så tar man väl seden dit man kommer?  

Ner å äta sista hotell frukosten, inte dålig men heller inte nån jag kommer att sakna. Klockan var bara 9 och vi hade tre kvart innan bussen gick mot flygplatsen så det blev lite slappa vilket är öken när man bara vill hem å sätta nyckeln i sitt eget hem. 
Ligger å nästan ber till Gud att inte barnfamiljen som åkte på flyget hit inte är med på vår hemresa... Har inte hittat nån leksak att ha i väskan men packade ner blocket & pennan från hotellet iaf så man har nått! 
Bussen kom å vi åkte runt runt för å hämta resande från de andra hotellen. Mkt kaos i trafiken och kaoset fortsatte på flygplatsen m div. säkerhetskontroller, incheckningar och när vi stod i kön för att checka in bagaget blev trycket för stort, va TVUNGEN å gå på toaletten. Smet från kön och sprang till närmaste toalett som var belamrad av beslöjade kvinnor. En liten tjej stod tålmodigt med sin mamma medan kvinnorna pratade högljutt. En kvinna pratade turkiska med mig och jag försökte tala om å visa att jag inte förstod men hon gav sig inte å medan hon pratade betade hon sig framåt i kön... I vanliga fall brukar jag inte lägga energi på sådan människor men just då var det panik så jag försökte säga & peka att hon får vänta på sin tur. Kvinnan blev upprörd och rummet som varit belamrat blev tomt! Jag stod där ensam med en muttrande kvinna bakom mig och tänkte nu gör hon mig illa... Försökte bara tänka på va skönt de skulle bli å sätta sig på en toalett, så blev de min tur och jag möts av ett hål i backen!! Ja ja nöden har ingen lag så snabbt på huk å snabbt ut igen och den arga kvinnan muttrade och gick in efter mig... Såg henne tack & lov inget mer! 

Vi hade trevligt sällaksp hela vägen genom flygplatsen av våra härliga pensionärer och vi shoppade Baylis och godis till barnen och de bästa va en tur in på Viktoria Secret. 

Väl på planet och up in the air, cabin personalen va super bra, log t.o.m och god mat och en otrolig efterätt... Inga barn i sikte, phu!  
När vi väl landat så var det passkontroll och jag blir varje gång irriterad över att de alltid ser på mitt pass en extra gång fast egentligen är det ju inte ett dugg konstigt, hur skall de veta att jag bara är Wimsan och inte alls har några avsikter att göra landet illa...
 

Så snabbt hitta bilen och maken släppte av mig på Centralstationen, lång & tråkig väntan, shoppade en bok och tog mig en måltidsbar a la Herbalife och ville bara hem, Inga förseningar så tåget var i tid så då äntligen hemma och känslan av att lägga sig bredvid sitt barn, höra det snosa så där gott och känna en liten arm runt sin hals är obeskrivligt härligt!
Så ja det var vår lilla resa i stora drag, får se vart vi hamnar nästa gång...
 
Nu hoppas jag att det lugnat sig lite med jobb & studie kombon så jag skall hinna skriva iaf varanan dag här och jag hoppas att Ni skall gilla den och inte döma ut mig totalt pga av min ärlighet & sponatnitet och att Ni klarar att jag bjuder lite på mig själv!
 
Nästa inlägg kommer att handla om ålderskriser och om att räcka till trots en åldrande höst ;) 

Dagens reflektion: Borta bra men hemma bäst!
 
Dagens tips: Var förberedd, ha alltid nån leksak i handväskan, ja som är lämpligt till barn!
 
Dagens "tänk på att": Att ta sig lite egentid är bra för alla parter, det dåliga samvetet för barnen har man jämt, det är liksom inbyggt, men man samlar så mycket energi och jag kan villigt erkänna att de krafter jag hämtat dessa dagar gör mig till en tålmodigare och utvild mamma!
 
//W

Kommentera här: