En blandad kompott....

Kära läsare, välkommen till dig...
 
ja å du tänker säkert: Välkommen på dig med du! 
Ja jag vet hur dåligt det varit med inlägg, ber om ursäkt till de som faktiskt tycker att det är roligt att läsa mina inlägg. Jag skäms och tänker på det VARJE dag att idag SKA jag hinna göra ett litet inlägg men det blir sällan som man tänkt. Har inget egentligen att skylla på, inte mer än någon annan som har barn, jobb och massa andra "måsten" som hänger över en och när det blir kväll så vips är det dax att lägga sig, tror de flesta känner igen sig.
 
En sak jag har funderat på är hur jag skall skriva, ja hur man egentligen kanske vill skriva men samtidigt måste man akta sin tunga lite och inte brassa på, inte nämna FÖR känsliga ämnen. Och vad har jag kommit fram till då?? Ja att om jag bott i en stor-stad hade allt varit lite mer anonymt och ännu bättre om man hade varit en kändis-bloggare så hade de inte varit några som helst problem. Läser b.la Mia Skäringers Blogg som jag verkligen gillar just för att hon tar upp känsliga ämnen som jag tror många vill läsa om, som många har åsikter om och många känner igen sig. Vad är det som gör att just dessa kändis-bloggare "kommer undan" med att skriva helt från hjärtat?? Ja och även om det inte faller nån i smaken och kanske t.o.m ger upprörda känslor så får de på nått sätt kredit även för det... Svaret vet jag faktiskt inte men håll med om att det är lite interesant. 
 
Idag har jag iaf varit på ett riktigt MAN:s ställe. Ett ställe som på vår lilla ort är känt för en speciell syn på just kvinnor och icke Arvikabor. Men jag hade faktiskt ett ärende dit och jag parkerade min lilla blå utanför och klev så bredbent jag kunde in, tror de såg att jag var av det kvinnliga könet ändå men de kändes lite bättre :) 
Kom in, möttes av 2 tattuerade män, och jag ställde försiktigt min fråga efter att den ene sa: Jaha å va vill du då?
Blev hänvisad till en tredje man och helt plötsligt stod där 6 tattuerade män runt en. Kände pulsen ordentligt vid det laget men jag ställde frågan ytterligare en gång på den bredaste värmländskan jag kunde och gjorde mitt bästa att le, såg säkert skitfånigt ut! Men de gick bra, fick svar på min fråga, kanske inte på det mest serviceinriktade sättet men kände att man får va nöjd iaf :) 
Så vad har man att säga om detta lilla möte då? Jo att döm aldrig nån efter vad man ser...
Man vet aldrig vad de gör, vad de vill eller hur. Man kan ju t.o.m bli glatt överraskad!
 
Annars har det varit en produktiv dag, fått så mycket gjort på kort tid så jag är chockad själv och samtidigt lite små förbannad på en själv att man inte rycker upp sig lite oftare så slipper det bli berg av alla måsten!
 
En av sakerna jag tagit tag i är skräp... Vi har fått påbackning av våra grannar att vi har det rotigt och att det "ser bedrövligt ut" -Passar sig inte att det skall se ut så i våra kvarter där ifs 95% av grannarna är pensionärer som klipper sina gräsmattor med nagelsaxen! MEN jag måste väl ändå nånstans hålla med (även om jag inte tänker erkänna det högt) då vi har haft skräpet utanför huset liiite för länge men nu är lite av det borta iaf och i morgon skall jag få hjälp med å få hitkörd en släpkärra och plocka upp resten... Jag har ju drag på min bil och fri tillgång till släpkärra men jag är inte jätte haj på att backa och vända den så behöver lite draghjälp då jag måste koppla ifrån den och vända för hand. Men som sagt i morgon skall de väl bli nöjda grannar även på Solsidan ;) 
 
Övrigt så har det varit en rätt ensam vecka, mannen har varit i Göteborg mån-ons och sen var det snabbvisit för att packa om väskor och hålla i onsdagens WLC kurs (Kurser vi har i kostrådgivning) så drog han vidare till Stockholm tors-fre så det har bara varit jag och lilla Sessan hemma då de stora barnen varit hos sin pappa. Ser fram emot helg med årets första Brygg-besök för liten avslutningsmiddag med ett tidigare WLC gäng, ett otroligt härligt gäng som hänger i så jäkla bra! Sen på lördag blir det lite födelsedagskalas, ja också köra lite skräp föstås :D
 
* Dagens reflektion: Att man ibland behöver en spark i baken för att inse att det behövs för att det skall hända nått!
 
* Dagens tips: Våga, vågar man vinner man alltid något inom sig själv oavsett hur resultatet blir!
 
* Dagens "att tänka på": Va ödmjuk mot de du träffar, det kan visa sig att just du behöver dem någon gång!

Kommentera här: