Träning och tvållukter...

Käre läsare

 

Varför tränar jag? Du? Som jag ser det så SKA man träna för sig själv, äta vettigt för SIN egen skull och vara nöja med sig själv, men det känns som att vi inte är nöjda med oss själva om vi inte är ”godkända” från de vi har runt omkring oss. Säger återigen att det Ni läser nu behöver inte passa på alla. Det är bara något jag reflekterat på sista tiden då man läser endel statusar på div. sociala medier. En del av dem trivs med det, älskar de kommentarer som kommer i stil med ”Bra jobbat”, Duktig du är” osv. Medan en del spyr åt alla ”duktiga” som lägger ut allt de gör.

Skall tillägga att jag tillhör de som snabbt som ögat lägger ut när jag känt mig duktig och samtidigt vill få det bekräftat, dock har jag liksom kommit till insikt att det KAN bli för mycket av det goda livet men med det vill jag också säga att jag nog även i fortsättningen vill ha lite bekräftelse, det ä väl därför vi har alla sociala medier, så en och annan ”duktig-status” kommer det nog för hur det än kommer kring så vill man ju höra att man är duktig ibland.

 Så dagens fråga är: Är det bara för att vi själva vill få kondis? Se snygga ut och gärna lite smalare än andra? Är det att vi ständigt mäter oss med andra än oss själva?

Jag kan villigt erkänna att jag gärna vill få ett trevligt ”Oj så smal du blivit eller snygga armmuskler du har” och det var nog just därför jag började träna, för att hänga med de andra som låg i å träna 2-3 ibland 4 gånger per vecka men med familj, härliga ungar och arbete (och sista tiden även studier) och mycket ensam med detta då mannen jobbar mycket borta och driver eget vid sidan om så känner man en evig stress över detta. Har till och med gått med i en löp-grupp för att känna att man gör något tillsammans samt att man verkligen kommer iväg och så man ”hänger med”. Och hur har det gått?? Ja inte så bra! Har kommit iväg EN gång så det blir bara ett stressmoment mer!

Så till varför jag numera tränar på äldre dar: Börjar känna av i ryggen och ischiasen att jag närmare mig 40 med stormsteg DÄRFÖR vill jag träna, hålla igång min kropp så all denna stress skall jag försöka släppa, tänker inte träna för att få massa ego-Boos från andra, lägger inte ut alla mina träningsrundor (när det blir några) på sociala medier för när jag väl kommer iväg mår kroppen bra igen och DET är det jag är ute efter och då är JAG nöjd!

Är väl fortfarande väldigt fåfäng även om åldern har tagit ut sin rätt på alla möjliga sätt och jag har svårt att erkänna det och att gilla läget (vill inte bli gamal). Men jag önskar att jag kunde slappna av, inte irritera mig så mycket på andra, sköt dig själv och skit i andra kan ibland vara något att tänka på.

Men det sista som gjort mig stressad är en fråga jag fick förra veckan (som jag inte riktigt kan släppa) ”Men oj, grattis skall Ni ha en bebis igen!” Sen på eftermiddagen kom ett sms ”Hört att Ni skall ha barn”. Och till sist var det min far som sa ”Ja hörde detta men tänkte Ni skulle få berätta det själva” WTF (ursäkta!) men vad är det med dessa rykten… Även om man vill strunta i dem, låta dem prata så stör det mig! Kan liksom inte låta bli att välja mer lösare kläder, tänka på vad jag äter när jag hör dessa i stället för att bara säga till mig själv ”Ja jag har ätit lite extra gott, njutit av grillat so what?!” Varför ska de vara så viktigt vad andra tycker? Hur kommer man ifrån det?

Ja och inte blev det väl bättre att den "gravida kvinnan" ställde ner sin bil på OKQ8 (ett ställe där typ alla är) och satte sig i en annan bil med en annan man -Så nu är väl ryktena igång än värre :D 

Och sen hjälper det ju inte att köpa en duschtvål som luktar viol när man skall låta bli att äta godis på vardagarna, blir ju ta mig tusan sugen på ett par viol-tablett-askar varje morgon och i köket köpte jag en tvål som luktar choklad (!)

-Får använda dem på helgerna i stället kanske, när jag kan unna mig ;)

 

 Dagens reflektion: Köp grön såpa när du skall duscha så slipper du frestelserna!

 

Dagens tips: Ta inte åt dig saker bara för att du får dåligt samvete för då blir det ännu värre!

 

Dagens ”tänk på att”: Träna för att hålla din kropp igång, inte för att andra ska gilla den!

 

//W

Orange is the new Black...

Ja så har 2:a säsongen kommit på Netflix and I like it! Hoppas bara nu inte att det blir som i så många andra serier där det ballar ut helt efter att de kört slut och dödat serier totalt pga att man vill tjäna pengar. Men än så länge ser det bra ut!

Idag har vi för övrigt hunnit med en tidig tur till Lekparken, handlat, grillat och tvättat... Efter det tycker jag att jag kan unna mig lite ego tajm i soffan och bara slappa för snart är lilla monstret tillbaka från Farmor och grillen skall tändas på nytt för då kommer det lite matgäster :D

"Dagens" listan kommer i mitt nästa inlägg...

//W

Tiga är Guld, eller?!

Käre Läsare

Your element is FIRE. You are passionate, strong and bold. Your determination and vision are who you are to the core and you won't let anyone influence you otherwise. You're independent and responsive when need be. You are a bit brash, and sharp-tongued. You could stand to be a little less selfish when dealing with others and trying to find the more calm or peaceful approach to things rather than what gives the most 'drama'. Aside from that you are seen as a respectable source. You are often misunderstood and few seem to be willing to get to know you past your flame. But you are fiercely loyal to those whom you deem fit to your morals.

Ännu ett test man gjort på Facebook, men faktiskt ett test med ett resultat som stämmer. Men det är på gott & ont. Jag är nog just som texten ovanför säger men det är inte alltid så positivt. Att alltid uttrycka sina känslor passar sig inte i alla lägen. Men det är sådan jag är och sådan jag är uppväxt att bli, min egen mamma upp i dagen. Hon sa alltid till mig att försvara mig, sällan hon tog mina fighter när andra var elaka mot mig genom ord osv. Hon visade mig att JAG själv kunde förändra hur andra var mot mig, hon visade det på alla sätt utom hur jag kunde ändra henne... Även den kampen fick jag klara själv tidigt och kanske pga. det eller trots det, att de kamperna gjorde mig konstigt nog stark, gett mig mod (som ibland gjort mig lite dumdristig) och den jag är idag som inte ger upp, inte ger efter oavsett om det är för mig, barnen eller någon annans skull! 

Man vill att sina barn skall bli självständiga, kunna föra fram sin åsikt på ett bra sätt, inte bli överkörda men samtidigt vill man att de skall ära sig balansgången av vad man bör säga och när. Så varför är det inte så bra å vara impulsiv och säga rätt ut vad man tycker? Jo man får många näsbrännor, man förlorar de vänner man ändå haft roliga stunder med och som man faktiskt bryr sig om. Att vara impulsiv, ha kort stubin och ett uruselt tålamod gör att man kan säga saker alldeles för snabbt. Man har samma åsikt efter men om man kunde ha väntat lite så skulle man nog kunna välja sina ord ibland och inte såra någon i sin framfart och även kanske svälja och ta emot lite mera. Pga. av alla dessa sidor man har så har man nog förlorat någon som stått en nära och visst gör det ont men får jag inte säga vad jag tycker så kan jag inte släppa det och då växer det till ett berg och till slut brister det så i slutändan blir nog resultatet det samma. Men balansgången är hårfin och jag kan villigt erkänna att jag önskar att man knipit igen ibland fast ändå inte…

Hellre säger jag vad jag tycker än att mjäka med, bli överkörd och låtsas, låtsas är INTE min grej. Skulle aldrig kunna göra mig till eller fejka mina åsikter, detta har väl ifs legat mig lite i fatet då jag tydligen ser jäkligt sur ut men de som känner mig vet att jag inte är det om jag inte vill ;) Och hellre det än "hon som är falsk" för DET kan ingen anklaga mig för iaf :)

De sanna vännerna är de som tar mig som jag är, som har samma värderingar (därmed inte sagt att man alltid har samma åsikter med respekten finns där) som mig och som man kan njuta med i varandras sällskap utan förbehåll oavsett tid spektrum…

Så tacksam för de vänner jag har och skulle aldrig klara mig utan dem, de jag har runt mig vet jag att jag kommer att ha nära jämt, när man når åldern 40 så har man slutat växa ifrån varandra, man har landat i livet och vet vad man vill. Det gäller ju inte bara de man har runt sig och ser nästan dagligen utan även de man har på längre avstånd men som inte kräver att man skall hinna ringa eller ses utan när man väl ses är det som när man sist sågs, man fortsätter där man slutade, krävande, ifrågasättande och ältande tonårsfasoner har man växt ifrån! 

 

Dagens reflektion: Stå för ditt ord eller helt enkelt bara erkänn att man har överreagerat!

Dagens tips: Lita på hjärtat, tala från hjärtat!

Dagens ”tänk på att”: Ta inte striden direkt, andas och räkna till 10 under en 3 dagars period så kan man undvika överilade uttalanden och allt för heta känslor och tänka efter några gånger till, detta är något JAG måste lära mig!

 

//W