Presentation...

Kära läsare
 
När jag låg vaken i natt så kom jag på att tänka på att jag inte presenterat mig. Har lärt mig att vara artig å tänkte att det kanske är lättare att läsa min blogg och förstå vissa val jag gör om Ni vet lite om mig. Endel av Er läsare kanske känner mig redan men jag hoppas ju samtidigt att det är fler som kommer att upptäcka sidan och tycka om att följa mig!
 
Jag är en Indisk blondin som bor i de Värmlänska skogarna, jag är adopterad från Sri Lanka och kom till Sverige runt 1års ålder. Jag vet inget om mina biologiska föräldrar och ibland är man nyfiken och ibland rädd för att få veta vad man kanske har, bara en flygresa bort...
Jag är uppväxt i ett hem med minnen av kärlek men också många minnen av vad Alkohol kan göra. Det sistnämnda är något som jag tampas med än i dag och de minnena håller jag fortfarande på att lära mig att leva med!
Endel av min terapi för att hantera det så skriver jag en bok, ja ett utkast till en bok där jag skriver av mig. Ingen som läser den och vet inte idag om någon nånsin kommer att göra det men bara att skriva, få ner det i ord hjälper mig att rensa tankarna och sålla bort lite.
 
Att växa upp och vara en av få barn som var mörkhyad på den tiden var inte alltid en dans på rosor, att ha äldre föräldrar som tanterna sa: "Är du ute med mormor" var inte så kul, att känna att man alltid måste försvara sig, visa att man var svensk fast jag inte såg sådan ut för att slippa blickar, att bli tilltalad på engelska och man svarar på så bred värmländska som möjligt för att få se de förvånade reaktionerna, föräldrar som var egenföretagare och jobbade jämt var tråkigt då de väldigt sällan var med på träningar, matcher mm. Att tampas med Alkohol som barn har varit jäkligt tufft MEN pga av allt detta och min mor till trots och till viss del just pga av henne syrka som hon ändå hade så har dessa upplevelser gjort mig till den jag är idag, jag är stark (ibland för stark och stolt) och förstående mot att endel har det tuffare än andra i livet men har också lärt mig att det går att ändra sitt öde med rätt människor runt sig.
 
Idag lever jag ett härligt liv med min nuvarande man, å det är man med stort M och hjärta. Vi har en härlig dotter på snart 16 månader och varannan vecka har vi mina andra 3 underbara barn som jag har sedan ett tidigare äktenskap. 
 
Jag gillade aldrig skolan, fick inga direkta betyg så jag har hankat mig fram med jobb och har nu tröttnat och tänkt mig att börja läsa, hört att det aldrig är för sent å skall väl hinna jobba 20 år i alla fall efter utbildningen. Så nu till veckan kommer jag att börja läsa in lite ämnen och jobba vid sidan av för att till hösten söka lärarlinjen.
 
Jag lever för min familj, mina vänner som jag har och umgås gärna över en god bit mat, dock aldrig alkohol då jag har lovat mig själv att ALDRIG dricka och ge mina barn de minnena som jag har. Men mina vänner och våra vänner tar mig som jag är och är förstående med detta och det blir aldrig konstigt och det är en otrolig lättnad att kunna få vara sig själv, inte känns sig tvingad till något, tur man är så himla rolig utan alkohol ;) 
 
Det var lite kort om mig, Ni som fortsätter att läsa bloggen kommer nog få reda på mer... tänkte att skiva några ord från min bok lite då & då som ett litet test om det är något att spinna vidare på!
 
Dagens reflektion: Ibland klagar man men öppnar man ögonen så finns det guldkorn!
 
Dagens tips: Att prata med någon är som att rensa sig själv, få ut det goda & det onda, våga säga att livet är skit ibland för ärligt tror jag ingen har ett perfekt liv alltid, rensa luften från all skit -att låtsas att allt är bra mår inte du bra av!
 
Dagens "tänk på att": Det är aldrig för sent för att ta tag i saker! 
 
//W
 
 

Kommentarer:

1 Ann-Sofie Törsfeldt:

Hej Wiwii..
Va kul att du börjat blogga./Kram

Svar: TACK - Å Tack för att du läser den :) Kram!
Wiveca Chipperman

2 Vicki Lövgren:

Härligt att du tar upp studier :) Jag gjorde det jag å ju när jag var vuxen… Tänk att världen är bra liten…VI som gick i samma klass, men hade ingen aning om vilken liknande bakgrund vi hade/har…Ja, inte att jag är adopterad utan just det där med alkoholen :(

Jag kämpar jag också med detta, och har kämpat mot andra trauman som har hänt pga denna hemska alkoholen. Kan ju inte skylla ALLT på alkoholen, men den har en STOR del av mina trauman och göra.

I vuxen ålder så vill inte jag heller att mina barn ska förknippa mig med alkohol. Man kan ha kul UTAN att behöva berusa sig. SÅ härligt att höra att det finns fler folk av "oss".
Det är väldigt väldigt sällan nuför tiden som jag använder mig av alkohol överhuvudtaget. Tråkigt bara att man knappt kan umgås med andra el hitta på något tillsammans, för då ska det vara med alkohol.
Så ledsamT!

Jag kommer att följa din blogg :)

// Viktoria Lövgren

Svar: Hej :)
Vad kul att du gillar det jag skriver, ja jag tror tyvärr inte att "vi" är unika med hemska minnen men att skriva om det och låta andra få känna att man inte är ensam tror och hoppas jag skall hjälpa andra!

Tack för dina kommentarer

Kram på dej!
Wiveca Chipperman

Kommentera här: