Ordsråk...

Kära Läsare!
 
"Tiden läker alla sår" och "Man vänjer sig med tiden"... Vad är det för bullshit say egentligen??!!
 
Nu har väl alla sina gränser för vad de tål, endel har högre & endel har lägre, vilken kategori jag hamnar i av dem vet jag inte MEN vad jag känner så stämmer de dåligt!
 
Detta att ha barnen varannan vecka vänjer jag mig dåligt med, vet att de har det bra de veckorna de inte är här men detta att inte veta vad de gör, hur de mår, kommer till träningar, skola osv. är jätte jobbigt men jag vet samtidigt att jag MÅSTE lära mig att leva med det, vilket kanske gör det ännu jobbigare.
Att säga nej till sina barn GÖR ont men jag försöker att lära mig (tycker själv att jag blivit bättre) för annars hjälper jag dem inte om de får allt serverat. Tro mig, jag vet från säker källa!
 
Sen är det detta med resejobb, orolig över trafikolyckor både på vägarna & i luften och jag är (tyvärr) liiite av den svartsjuka typen så det känns jäkligt jobbigt att  jag inte har kotroll över situationen och det är väl där problemet ligger hos mig i båda fallen... Jag är ett kontrollfreak! 
 
Men hur blir man av med det? Hur slutar man att bli ett kontrollfreak? Inte bara jag som skulle bli glad om jag lärde mig att släppa på kontrollen tror jag... Är jag ensam om detta?! Ja när det är som värst så tror jag faktiskt det för när jag hör andra som har barnen varannan vecka eller har sambo/man/fru (mycket sällan fruar) som har resejobb så verkar det så bekymmerlöst, de hinner träna, jobba, lämna ungar på dagis/skola och laga mat! 
 
Endel av mig är nog lite avundsjuk... Att jag inte va duktig i skolan, fick en bra utbildning och ett bra jobb, eller ja ett jobb hade räckt. Nu sitter jag och sliter med 3 ämnen för att läsa upp, sitter med en hög 20 åringar som just tagit studenten för att jag skall få behörighet att komma in på univeristet DET är bittert kan jag säga. Det som är positivt är att JAG har valt att läsa, JAG har ett mål och sen att få ihop det med familjelivet är inte alltid så enkelt, känns som att jag ständigt ligger efter i min planering, att det alltid är något som hänger över en och dygnet är alldeles för kort MEN jag skall fixa det, Jag SKALL komma in på univeritetet och få en utbildning som skall sluta i ett jobb jag tycker om! 
 
Nu tycker kanske endel av Er att jag är negativ, må så vara men livet är inte ett rosenrött skimmer, en dans på rosor...bla bla bla utan ibland är det tufft och det är väl knappast nått att skämmas över att våga att erkänna?
 
Dagens reflektion: Att släppa taget kan vara skönt, om så bara för ett tag! (har inte testat så mycket men funderar på att göra det oftare, blir bara så mycket man kommer efter med...)
 
Dagens tips: Släpp taget oftare, övning ger färdighet! (för mig kan det handla om att inte lägga sig i tvätten för några dagar, tyvärrr misslyckades jag, eller hur den hängs, hur jag brukar planera min klädanvänding efter hur tvättkorgarna är fulla, vet jag att den vita snart är full å skall köras använder jag och de minsta barnen vitt en dag till eller hur diskmarskinen fylls, den blir ju diskad hur den än är fylld)
 
Dagens "tänk på att": Hur jobbigt det än är så är det skönt å se tillbaka å tänka, även om det är jobbigt på vägen dit så har jag blivit bättre och jag gör mitt bästa, mer kan man inte göra, små steg spelar kanske inte så stor roll bara de går frammåt! (tur man är kort i benen så man kan säga att myrsteg är giltigt...)
 
//W
 

Kommentera här: