Hårda ord!

Hej käre läsare
 
Nu var det ett tag sen även om jag ändå har funderat på mkt så har inte tiden funnits där för att sitta ner och skriva. 
 
Endel av vad jag tänkt på under tiden är fortfarande träning… älskar å va igång å träna när jag är på gång men är jag inte igång jag då älskar jag soffan men då mår jag ju inte lika bra. Blir slö av soffan och blir otroligt lat vilket resulterar i att inget blir gjort.
 
Så hur skall man orka hålla i träningen? Endel peppas av andra men jag är tyvärr lite tvärtom. Tycker jag är social men att träna gör jag gärna ensam… om man inte har härliga Eda gänget med sig förstås :) 
 
Detta att att se folk träna på sociala medier och man är i en down-period är allt annat än upplyftande! Att inte känna samhörighet med någon och se hur fantastik kul det är och hur det blir en inbördes beundran får en bara mer anti! Detta är nog mest påtagligt i små städer. Där ”alla känner alla” och det skall va nån slags tävling om att man känner ”rätt” människor. Gäller inte bara inom träning utan även i korg branschen. 
 
Att man på träningspasset växer lite när instruktören skriker ut just mitt namn lr när du står på gästlistan på krogen. Att du sen oxå får kredd på sociala medier av just den rätte gör ju ego-boosten enorm för då ser ju verkligen alla att instruktören bryr sig om mig men frågan är VAD sägs när man inte ser…?? 
 
Nej ensam är stark ibland även om man kan prata skit om en själv så vet man ju alltid vad som sagts.
 
Sen kan man ju vissa stunder känna avundsjuka över att inte tillhöra nån, att inte få bli uppmärksammad lr att man inte är vän på Facebook med träningsgänget som är så inne… men vem mår bäst?? De som tror folk bryr sig på riktigt men det är bara en fasad lr de som vågar stå utanför å slipper skitprat… 
Sen är det klart det är extra tufft när de som är en nära tränar skiten ur sig och tillhör just innegänget och får massa kredd och massa positivt när man sitter och blir tvärtom för att man blir bara less. 
Visst VET att det bara är jag själv som kan ändra det men har man ingen ork så orkar man inte massa saker som påminner en om hur ensam man är. 
 
Ensam har jag oxå märkt att man är om man inte håller igång i vardagen. Var den som bjöd inte till fika och sammankomster men så har jag under ca 1år haft en tuff tid, mått dåligt på alla sätt och har inte orkat något, nu mår jag bättre och jag är på gång att bli mitt gamla jag men vart har alla tagit vägen?? Har 3 nära vänner som stått ut med mig när jag mått som sämst men alla andra då? De som gladeligen varit här när jag fixat? De som varit med ute på krogen? De som ville ut å resa? 
På ett år har alla bara försvunnit och kanske är det ingen förlust, för de som inte är kvar, som aldrig hör av sig de kanske inte ens är värda att ha kvar… 
Men det klart man blir ledsen när man hör att det hittas på saker hit & dit. Och vi har ju haft roligt, vi har ju glada minnen så varför skall det ta slut? 
 
Önskar att man bodde i Stockholm där man får vara anonym, där man inte har massa människor som bryr sig om hur jag är, vad jag gör, om jag är gravid då jag börjat lägga på mig? Om jag har ett lyckligt äktenskap om vi inte gör saker tillsammans? Om jag dricker lr inte. Om jag går i mysbyxor på Ica, hur jag uppfostrar mina barn, varför jag inte tränar när min man tränar, hur mycket pengar ha de egentligen? Hur kan de ha så många barn? osv… Nej så trött så småstadsfenomenet där alla skall lägga sig i!
 
Ha de gott och ta vara på varann. Tveka inte att ta kontakt med nån du saknar och mår ngn dåligt finns där för det betyder allt även om det inte visas så uppskattas det… Beror inte på att de inte vill utan kanske för att orken inte finns just nu men DU kan vara den som får det att vända! 
 
<3 

Samvetet är ens egen fiende

Hej käre läsare
 
Dagens fundering är mat… Så många som hetsar över denna maten som vi skall ha i oss. Det är dieter här å där samtidigt som vi överös med alla dessa matprogram och bakprogram på tv och media. Inte konstigt man blir lite knäpp.
 
Kan väl inte säga att jag stressar så mkt över maten men visst har även jag dåligt samvete ibland. 
 
Förr, ja för länge längesen i min ungdom var jag smal som en sticka, FÖR smal och alla var på mig att äta mer. Hur mkt jag än åt, nyttigt eller onyttigt så gick jag inte upp. Förstår de som har ångest över att väga ”för mkt” men att väga för lite är absolut inget lättare. Man får kommentarer även då och skillnaden är att man inte kan göra så mkt åt den om man inte kan lägga på sig. 
 
Men så blev man gravid och ännu större och större, gick upp 30 kg. Min ämnesomsättning förändrades totalt. Gick aldrig ner efter det och har sen dess pendlat upp och ner i snart 18 år. Kan ju inte vara bra för kroppen att hela tiden arbeta på max ena stunden och sen på svält andra. Inte bra med allt skräp som man slänger i sig de stunder som man ger upp och tänker: Äh jag har gått upp lite men inte så farligt, än är det inte fara och vips så står man där och inget passar och man blir nere. 
 
Väger mig ytterst sällan, tänker att vågen säger inte allt… trivs jag med min kropp, får på mig det jag vill så är det bra. Har inga mål vad gäller vikt utan bara man trivs med sig själv så är jag nöjd som sagt. 
 
Nu idag dricker jag en Herbalife Shake till frukost. Jätte dåligt på att äta frukost (om det inte är hotellfrukost) och gillar inte smörgås så mkt så det är perfekt och tro mig god början, för att inte bli sugen vid 11 på ngt sött i skafferiet. Även dålig på mellanmål så tar en shake även de måltiderna. Oftast äter jag med barnen 1-2 gånger varm mat. Tränar ca 3x i veckan på detta.
 
Nu låter ju detta väldigt duktigt, och kanske nån tänker: Å varför ser hon ut som hon gör och inte går ner i vikt? 
Jo men det är lätt förklarat: Jag är en godisråtta, älskar Cola (dock Zero nu mer) och belönar mig själv ofta för jag tycker jag förtjänar det, inte bra inte bra men så är det. Mkt har jag men inte karaktären. 
 
Man blir irriterad på sig själv att man gör alla andra rätt med kost och träning så klarar man inte det fullt ut. Är oxå otålig och ser jag inte resultat direkt, helst igår, så ger jag upp. Har inget tålamod när det gäller resultat och mig själv. 
 
Men nu får jag nog skärpa mig för nu börjar byxorna bli trånga och snart är sommaren här och vore ju kul å kunna åka och bara med barnen utan att skämmas, för jo det gör jag fåfäng som jag är. Och blir det för mkt av det goda trivs jag framför allt inte med mig själv och det påverkar mitt humör så det handlar inte bara om vad andra tycker… 
 
Så idag hoppas jag kunna börja helgen med ett träningspass på gymmet och INTE belöna mig själv för att jag tränade :D 
 
Trevlig helg på Er
 
Kramelikram 
 

Köttfärssås eller Lasange?

Hej Käre Läsare
 
Så vad har hänt sen sist… igår :) 
 
Jo men jag har varit ute på lokal. Kände att varför sitt här å tycka synd om mig själv och va avundsjuk på maken som är ute med jobbet flera gånger i veckan med kunder via sitt arbete.  Så sagt och gjort drog jag med min svägerska och dotter, bättra på face:et, plattade håret och gick till stadens enda restaurang som är öppen mitt i veckan på kvällstid. 
Åt en smarrig ”macka” med gôttigt kött och pommes till. Vi gjorde väl inte direkt så stället gick runt den kvällen då vi alla 3 drack vatten och inget kaffe eller efterrätt men det var skönt att få komma hemifrån 1h och få äta ifred utan en unge på armen lr i byxbenen. Inget tjat på någon att det skulle ätas upp, vi var så duktiga så vi åt upp ändå :) 
 
Vaknade vid 5, inte för att något barn var vaket för jag är bortskämd med att de alla sover länge, utan jag låg och funderade på vad jag skulle göra för mat under dagen. Ja men ändå glad att det var det jag tänkte på för tidigare hade jag en tendens att tänka på massa "dumheter", tänkte på massa problem som inte ens fanns och hjärspöken a rumstrerade i min hjärna. Men nu är de borta och det är skönt att bara tänka på mat :) 
 
Varit lite samtal och mail på morgonen med basket arbete. De skall på cup och nu skall det säljas Newbody produkter inför detta. Ny spelare som kommit och skall licenseras så han får spela matcher. Medlemsavgifter som skall informeras, kommande matcher som skall informeras om mm. Ja det är mycket som skall hållas reda på men det är super kul så gör det så gärna. 
 
Övrigt så kommer min älskling hem med tåget idag, som jag har längtat efter lite kramar och stöd hemma med alla barnen som nu lever under vårt tak. Denna veckan kom det 2 barn extra så det blir lite mer matlagning, lite mer fix, lite mer skjuts och lite mer tjat så som sagt skall bli skönt att bli 2 hemma för några dagar innan han måste åka igen. 
 
Tar mycket bättre tillvara på dagarna som vi har tsm och värdesätter dem bättre än förr, tar dem inte för givet och det blir så mycket lättare när man blir ensam igen. 
 
Till helgen skall det bytas duk på biljardbordet, ett rätt stort projekt som antagligen kommer att ta hela dagen och förmodar att det blir spel med en gång sen… 
 
Sen måste vi leta upp alla slalom grejer, pjäxor som skall provas, jag antar de är för små för endel av barnen. För snart bär det av till fjällen för en tur. Börja se över packningen och skriva lista då jag är ensam hela veckan innan vi åker så jag måste själv se till att allt är med. 
Ska bli toppen iaf att komma bort och njuta av barn, goa vänner och mat!
 
Men vi lär höras innan dess så Ni får kanske hjälpa mig att styra upp packningen ;) 
 
Ha en go dag, sol återigen så hoppas NI får möjlighet att njuta lite av den! 
 
Kramelikram